Så här började det. Bullrig industri krävde ny teknologi.
Buller har varit en utmaning sedan den moderna tillverkningsprocessen växte fram. I början hade varken fackföreningarna eller företagen kunskap om hur farligt bullret var. Okunskapen resulterade i att många industriarbetare fick hörselskador. Det blev därför tydligt att det krävdes mer kunskap och en lösning på problemet.
I början av 1970-talet visade det sig att många inom industrin drabbades av hörselskador. Arbetsmarknadens parter i Sverige tillsatte därför en grupp som fick i uppdrag att undersöka problemet och presentera ett förslag på hur man skulle minska bullret. Akustikingenjören Stig Ingemansson fick i uppdrag att leda projektet.

För att få mer information kring problemet började projektgruppen med att genomföra studier och mätningar ute i den svenska industrin. Det visade sig att i princip alla branscher hade problem med buller, det vill säga ljudnivåer över 85 dB(A). En av processerna som orsakade mest buller var blåsning med tryckluft. Man konstaterade att många av företagen använde vanliga kopparrör, även kallade öppna rör, vid rengöring, torkning, kylning, förflyttning och sortering med tryckluft. Alternativt användes blåspistoler som byggde på samma princip, ett öppet rör. Efter att ha analyserat andra marknader i Europa och USA konstaterades att även dessa använde sig av samma metod. Problemet med att använda öppna rör vid blåsning med tryckluft är att det skapas mycket turbulens så snart tryckluften lämnar röret.
Detta ger väldigt höga och skadliga ljudnivåer. För att sänka ljudnivån och minska antalet hörselskador förstod projektgruppen att de behövde ta fram en ny lösning.
Att ta fram en lösning var ett utmanande projekt. Det fanns varken tidigare forskning inom området eller simuleringsprogram. Dessutom var framtagandet av prototyper både tidskrävande och svårt. Det krävdes flera år av utveckling innan de 1978 tog fram en prototyp med en teknologi som märkvärt sänkte ljudnivån vid blåsning. Prototypen patenterades och fick namnet Silvent, en förkortning av de latinska orden för tyst vind; silencum ventum. Prototypen ingår än idag i sortimentet av blåsmunstycken och heter SILVENT 209.
Ingemansson som ledde projektet, var aldrig intresserad av att sälja blåsmunstycken. Han sålde därför patenträttigheterna för prototypen Silvent. Under några år var det ingen direkt utveckling. Men det stora genombrottet kom 1989 då Peder Ekberg och Åke Eliasson grundade företaget Silvent AB. Deras passion och fokus på forskning och utveckling gjorde att fler och fler storbolag runt om i världen fick upp ögonen för Silvent och de unika blåsmunstyckena. En framgångssaga hade börjat.
Världens första patenterade blåsmunstycke
Ersätter 4 mm öppet rör
Sänker ljudnivån med 15 dB(A)
37% energibesparing
100 000-tals installationer sedan starten 1989
Fortfarande en storsäljare även om många kunder nuförtiden använder SILVENT 209 L-S